Hemstickan 3år!

Tänk, vad fort tiden går! Denna vecka för 3 år sedan startade Tina och jag stick-caféet Hemstickan. Vi har haft många deltagare på våra träffar hela tiden och några kommer varje gång och några ibland. Det är ju så det ska vara, man kommer när det passar. Det är alltid trevligt på våra träffar och alla har full fart på stickorna, liten kaffepaus hinner vi också med och vi läser gärna mönsterböcker och mönstertidningar, det kan vi aldrig få för mycket av! Igår hade vi också besök var Kämpestickorna från Kimstad, tyvärr har jag tidigare skrivit Skärblacka av någon anledning, men alltså: de bor i Kimstad. En herre var med också och även han försökte sig på att sticka några maskor.

Lennart Cederberg från De Hemlösas förening har också hört sig för om vi kunde sticka något som kan skänkas till föreningen inför julen. En hel påse med garn finns ju redan att ta av och den minskade ganska mycket redan igår, även några av damerna från Kimstad tog med sig garn och kommer att lämna in sina alster till Vetekornet fvb till De Hemlösa inför julen.

Min ljusa flätstickade kofta är klar, den ska bara blockas och få lite knappar, bild kommer så småningom.

Stickandet är igång!

Ett av mina 13-åriga barnbarn önskade sig vantar till födelsedagen - naturligtvis infriar jag den önskan! Vantarna ska överlämnas idag i Sthlm - håll tummen för att han gillar dem. Vantarna är ju lagom diskreta, utan mönster och färger. Stickade dem naturligtvis i 2-ändstickning så de är mycket varma!!!

Jag har varit på stick-café några gånger sedan sist, jag går numera nästan helt utan krycka, har den bara med för säkerhets skull. Det är så bra att "skylta" med den i köer och folksamlingar, man är nog mer benägen att ta hänsyn då.

Måste visa bild på Britts jättefina sjal i silke och merino tror jag det är. Den är ljuvlig att ta i och säkert lika ljuvlig att ha på axlarna! Det finns hur många flitiga fingrar som helst, både på måndagscaféet och torsdagscaféet, en del av oss går på båda om vi har tid - lust har vi alltid!

Jag har för säkerhets skull startat ett par vantar till, det bli stickning i bilen idag. Min uppifrån och ner-tröja, ljusa med flätor, är för stor och klumpig att ha med sig, den får vänta till helgen.

Snart är det jul och kanske får man in lite "projekt" till julklappskorgen, man kan aldrig så noga veta men hoppas kan man ju!

Kappkoftan klar!

Idag kom dottern förbi och visade upp den kappkofta som jag stickade i våras! Värmen kom för snabbt då så kappkoftan blev inte aktuell som ytterplagg då. Nu när höstkylan kryper inpå oss blir den utmärkt. Jag blev verkligen glad över att se att det jag stickat passade så bra, hon har sytt i foder och fixat med blixtlås och knappar - hon var jättenöjd och så även jag naturligtvis. Garnet jag använt var M&K:s ekologiska ull, det gick åt säkert 20 nystan - det var svårt att beräkna från början då dottern designade sin kappkofta och jag fick göra mönster och sticka upp den. Först gjorde jag kanten nedtill med 4 flätor, därefter ärmmuddarna, likaledes 4 flätor. Bålen stickade jag sedan upp från flätremsan och ärmarna gjorde jag samma sak med. Framkanterna blev två flätor vardera, stickade som långa band och påsydda. Kragen var knepig, började vid halskanten och fick öka maskantalet efter ung 10cm för att kragen skulle kunna ligga ner som hon ville. Det var en riktig utmaning och en mycket rolig sådan! Nu stickar jag vantar till nästa utmaning kommer - jo, jag har ju en uppifrån och nerkofta på gång också. Den ska väl bli färdig vad det lider. I torsdags var Metta och jag en stund på stick-caféet och hälsade på våra vänner. Roligt att se hur alla alster växer fram och vad alla hunnit göra när vi varit konvalescenter.

Nu har stickorna börjat klirra igen....

Efter snart 4 veckor börjar jag känna mig som människa igen. Ganska långa promenader med en krycka har jag tagit och visst blir jag trött och jag har fått lite träningsvärk, men noterar samtidigt att det går framåt. Fått OK av sjukgymnasten och

tränar flitigt vidare. Det gäller att få knäet att böja sig som jag vill! 3 stickpåsar har jag haft igång, en kofta uppifrån och ner och 2 par vantar, inte har jag stickat mycket men nu tror jag att jag har kommit igång på allvar. Provade koftan idag och är riktigt nöjd. När jag nått midjan så tänker jag öka lite mellan flätorna och det kommer jag att göra i slutet av ärmarna också. Få se om det blir som jag tänkt!

I torsdags var jag en sväng på stick-caféet - vi var bara 7 st men hoppas att det kommer fler nu när hösten är här och många flyttat in från landet, lagt upp båten eller slutat spela golf!

För min del är det nog ganska långt till min golfdebut för det nya knäet men jag ser fram emot det!

Hemma efter op

I morgon är det 14 dagar sedan jag fick ett nytt knä. Ingen lätt sak inte. Stor operation, mycket smärta, dålig sömn och dålig ork. Idag känner jag mig betydligt bättre och kan också skriva och tacka alla er som tänkt på mig och hållit tummarna. Det behövdes! Men - jag har inte läst något, inte löst korsord eller sudoku, ej heller stickat - jo, 2 varv häromdagen men de fick jag repa upp igen då kedjorna inte kom där de skulle! Jag har nog varit lite väl naiv.
Ingen bild idag men kanske kommer det en vad det lider. 2 par vantar och en kofta uppifrån och ner är ju på gång så vi får väl se.
När Metta är hemma igen ska vi ha små stickstunder tillsammans och hoppa omkring på våra kryckor - tänk så skönt att ha sina vänner!

Stickväskan laddad inför op.

Benvärmarna till lilltjejen är klara, alla färger är med som hon önskade och det finns prickar lite här och där, även enligt önskemål. Återstår att höra vad hon tycker.

Nu har jag ett par stickningar på gång igen. Naturligtvis ett par 2-ändstickade vantar i z-tvinnat garn. Har aldrig stickat med sådant garn förut och egentligen känner jag inte någon skillnad mot vanligt tvinnat. Jag tycker heller inte att jag ser någon skillnad men - vantarna är inte klara än. Det röda är sådant ullgarn jag färgade i våras hemma hos Metta, det passar utmärkt att ha som garnering! Tyckte att Tant Koftas koftmönster var idealiskt och därför har jag börjat på kofta nummer 2. Garnet är naturfärgat Cedifra och stickor 5. Det är ju modernt med flätor så det får det bli några stycken på denna kofta. Tyvärr har jag inte så lång 5:a så det ser lite konstigt ut på bilden men ni kan säkert föreställa er hur det blir. Hoppas jag i alla fall. På måndag sker knäbytet, tills dess ska jag helst hålla mig i karantän för att inte åka på någon influensa eller liknande. Stick-caféet i morgon måste jag nog gå på i alla fall, få se hur det blir.

Kävetsjalen klar!

Nu är min Kävetsjal färdig! Den var jätterolig att sticka och garnet jag använde var Navia, Mettas och min rest efter färösjalarna vi stickat. Det gick åt alltihop, 110 gram! Skönt när man kan ta vara på rester. Nu har barnbarnet beställt randiga benvärmare och det ska bli kul att sticka i färg igen.

Tiden går fort, sommaren är snart över även om vi haft varmt på dagarna. I 4 år har jag haft ont i ett knä där brosket är obefintligt, och nu efter en tids väntan har jag kommit på tur på ortopeden för utbyte av knäleden. Det är ju en stor operation men jag ser fram mot tiden då det hela är över och jag kan börja gå utan att det gör ont vid varje steg. Känner många som gjort denna typ av operation och blivit helt bra så det hoppas jag att även jag blir. Ska ladda upp med lite musik och stickning då jag vet att man ligger mycket första tiden mellan gåträning och sjukgymnastik. Tyvärr kommer inte min väninna Metta och jag vara på sjukhuset samtidigt, det hade annars varit trevligt. Vi får ha stick-café hemma efteråt i stället.